För några dagar sedan började snön komma igen. I tisdags, efter ett dygns snöande skulle S och jag få de alldeles första spåren på hela berget. Jag skulle också uppleva riktigt puder för första gången.
På toppen hade South Run, som den heter, pistats precis innan snön föll och med allt nytt puder såg det väldigt jämt och lättåkt ut, vilket det visade sig att det inte var.Jag åker på...någonting och när jag faller dras min skida runt utan att lösas ut och vrider runt mitt knä som inte alls var beredd på det (i efterhand tänker jag på historien om Pekka som var ute och cyklade när vägen svängde men inte han).
När jag till slut stannar gör det himla ont i knät så tillslut får S åka efter Pro Patrol som efter ett tag kom och hämtade ned mig i en släde. Jag packades in i sovsäck, filt och pressenning och sedan bar det av (på vägen ned tänkte jag på Johannes och hur ont han måste haft när han ramlade och bröt allt möjligt). Väl nere får jag svara på massa frågor, bl a på hur bra jag är på att åka skidor (ni kan tänka er hur bra jag kände mig). Jag får också en påse snö på knät samt ett enormt stöd som spjälade upp hela benet. Väldigt skönt. Efter ett tag kommer vår chef in och undrar vad som egentligen har hänt, vi det här laget hade hon fått höra historier om att mitt knä var ur led och att vristen var bruten och att jag hade ramat på ett helt annat ställe...nyheter färdas snabbt på berget.
Igår skjutsade Trevor S och mig till sjukhuset eftersom min först tilltänkta chaufför försvann till T- baren i tisdags. Väl inne på akuten säger receptionisten att jag borde besöka deras drop in mottagning nere i stan på torsdagen eftersom det bara skulle kosta 30 dollar istället för 380 dollar i sjukhusavgift och läkaravgiften på 100. Det lät väldigt bra. För bra. Idag när vi kommer in dit tar doktorerna inte emot fler nya patienter eftersom de redan har för många skrivna hos sig. Tillbaka till akuten.
Inne på akuten är det inte helt oväntat massor av frågor att svara på och tillslut få jag träffa en sköterska som mäter blodtryck, feber och syremättnad på mig. Hon förklarar också att doktorn kommer om några minuter han är på drop in mottagningen just nu (!) Alltså, man kan inte boka tid hos en läkare men det går jättebra om man betalar 380 dollar på akutmottagningen och får träffa precis samma läkare. Dessutom tar läkaren 100 dollar för själva undersökningen. Hur kan man ha kommit fram till att det är ett bra system?
I vilket fall var läkaren, när han väl kom, väldigt trevlig och bra. Han kunde konstatera att inget var brutet, avdraget eller sprucket. Precis vad jag ville höra. För säkerheten skull röntgades jag också, något jag aldrig har gjort innan. Jag fick också åka rullstol överallt, första gången det med. Att räcka över väldigt många 20- dollar sedlar till en läkare i ett mottagningsrum var också nytt och kändes ganska konstigt, som om jag mutade honom eller något. I Kanada kan man inte få ut större sedlar än 20 dollar i bankomaterna.
Som det ser ur nu ska jag äta smärtstillande dygnet runt för att påskynda läkningen, jag som precis hade slutat med det för tungan...Förhoppningsvis ska jag kunna gå utan stödet om ca tio dagar. Det typiska med allt det här är att jag precis skulle gå ned på deltid för att kunna åka mer skidor. Jag håller dock skenet uppe så gott det går och S pysslar om mig ordentligt. Nu ska jag bara lista ut hur man får pengar tillbaka av försäkringsbolaget.
Agnes
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Oj det med där låter inte bra.. Men kul att du kan få en sån tragisk historia att bli rolig på sina ställen :D När kan du åka skidor igen då? Jag ska själv följa med mormor, morfar och Kerstin till Sälen på lördag så det ska bli jävligt kul. Visst är det kul med skidåkning? Ha det så bra och hoppas benet läker fort! Kramar /Natalie
Det låter som en rejäl stukning. Tur i oturen, får man väl säga. Det kunde ha varit värre. Jag tycker bindningen borde ha lösts ut. Ni borde kolla skidorna. Om inte annat vore det bra till "nästa fall". För ramlar det gör man. I alla fall är jag väldigt duktig på det....
Krya på dig Agnes!
önskar Marita
hej hej, förhoppningsvis vågar jag ge mig ut om kanske en och en halv till två veckor men det kommer ta lite tid innan jag vågar åka opistat igen. Skidorna är inställda efter mig men eftersom den vreds åt sidan krävdes det antagligen lite mer kraft för att lösa ut den, det trodde Bree, hon som hämtade mig i backen. skidorna brukar lösas ut lite i tid och otid annars. Faktum är att jag funderade på att spänna dem lite till eftersom de har lösts ut en del gånger när jag inte har velat det...Det kommer jag dock inte göra nu. I övrigt kan jag säga att ja, skidåkning är jättekul. Jag är riktigt fast nu och det till Sebastians stora glädje. ///Agnes
Hej Min Fallna Dotter!
Hoppas läkningen av ditt knä fortsätter och att du inte har så jätteont längre. I går och idag, på internationella kvinnodagen, har vi haft Öppet Hus på Företagshuset Qvick. Många besökare har passerat och mina grannar har haft trevliga presentationer av alla de slag. Bland annat har Monica Axelsson, Ann-Sofie, Barbro, Anna och Kajsa varit här. Alla hälsar till dig och önskar dig god bättring! Enligt planerna ska Kajsa och Daniels barn födas idag. Så blir det dock inte. Kajsa har en stor mage och mår bra! Senare i eftermiddag ska Per-Anders, Barbro, Pappa och jag till Fiskerestaurangen i Knäppingsborg, för att i kväll gå på konsert med Symfoniorkestern med solist: Tommy Körberg. Ska bli kul!
Mormor hälsar också önskar dig Snar Bättring!
Du ska hälsa Sebastian så gott att vi tycker det är bra att han pysslar om dig. Det kommer han att ha igen för det är ju du också så bra på!
Kram
Mamma Ek
Oj, oj, oj skidåkning verkar farligt. Krya på dig Agnes. Men tungpiercing, snacka inte med vår Moa om det. Vi hade en diskussion senast idag, hon vill ha en i läppen eller i tungan, GLÖM DET sa mamma o pappa. Men, men du är ju trots allt 20 och faster har väl kanske inget att säga till om. Ha det så bra i ert vinterlandskap. Här kvittrar fåglar o temperaturen kliver över 10 grader. Hej o hå läspa på säger vi. Kram Åsa mfl
hej Åsa! du kan säga till Moa att jag har velat ha det i iaf fyra år nu...om hon väl tar hål någon stans så kommer hon att ha det hela livet (...det eller ett litet ärr). I vilket fall som helst så rekommenderar jag tungan(om några år) eftersom den syns minst...Jag tycker det är en ganska bra kompromiss. Jag kan också säga att efter att ha blädrat igenom alla bilder med förslag på vad man kan göra så kan ni vara glada att det bara är tungan/ läppen som lockar. Hälsa alla! //Agnes
Agnes, Min Kära Dotter så klokt du talar till din lilla kusins förfärade Moder. Så rätt, så rätt, tungan kan ha hur många smycken och håligheter som helst förutsatt att den inte sträcks ut ... utanför munnen, alltså!
Sebastian, Min Kära Dotter-pojkvän! Jag behöver en IT-support och de jag kontaktat dröjer så länge med sin service så jag kan nästan lika gärna vänta till du kommer hem 1 maj! Och därtill vara säker på att bli trevligt bemött. Du som varit i vårdsvängen och allt. Hur mår knäet ifråga?
Kram till er båda!
Agnes-mamma
Agnes och Sebastian önskas en Riktigt, Riktigt GLAD PÅSK av Mamma och Pappa Ek!
Skicka en kommentar