Japanplaner och Glad Påsk i efterskott

Vi kan börja med att mina pjäxor är sönder. Mitt "retaining system" - dvs kabeln som stramar åt pjäxan ungefär där smalbenet går över i foten har gått av på ena pjäxan. Det hände för övrigt i ett ofrivilligt litet klipphopp med plattlandning. I "staden" vi bor i finns inga alpinaffärer och de i närheten (ca en timmes bilåkning) ville ha drygt 5000 för pjäxorna jag hade spanat in - ett par garmont endorphine. Jag visste att de fanns i calgary (2,5 h) för ungefär 3500 så jag och Spencer som jag bor och jobbar med bestämde oss för att åka dit. Efter en hel del fixande hade vi ledigt samma två dagar, skjuts dit och bil och bostad när vi väl kom till Calgary. Allt fint, vi skulle tom kunna åka till en skidort nära Calgary som heter Sunshine village och få känna på ett annat berg som omväxling under en dag.
Vi skulle få skjuts till Calgary med några andra som jobbar på Castle Mtn som skulle köra en Chris - en australiensisk skidjournalist till flygplatsen. Han hade gjort ett reportage på vårat berg och verkade för övrigt imponerad trots bara två vettiga liftar. Vi skulle åka i en av de minibussarna som vi normalt åker till och från berget i. Så vår resa började kvällen innan med att köra till en stad i närheten och möta upp de andra.
På kvällen pratade jag en del med Chris och här kommer anledningen till första delen av rubriken - det han berättade gjorde oss jävligt sugna på Japan nästa säsong. Hans favoritort heter Nozawa Onsen. Den har drygt 1000 fallhöjdsmeter och ungefär 25 liftar. Terrängen och snön ska vara riktigt bra och puderhetsen bara en bråkdel av den här. Dvs, man kan åka ospårat även några dagar efter snöfall. Onsen står för övrigt för de 13 allmänna varma källorna som finns i byn och som alla är gratis att använda. Byn ska vara väldigt typisk japansk till skillnad från hur skidorter brukar vara. När vi gjorde mer efterforskningar upptäckte vi att ett säsongspass för 6 dagar/vecka kostar 1500 kr och ett fullt kostar ca 3000. Mat och boende ska inte vara speciellt dyrt och med flygresor för ungefär 8000 känns det som att det är där vi hamnar nästa säsong om inget väldigt oförutsett inträffar.
Tillbaka till resan. Jag sov i ett alldeles för kallt rum men i en skön säng och morgonen efter åkte vi till Calgary i en knökfull minibus. Väl där spenderade jag och Spencer ungefär 3 timmar i affären där jag skulle köpa pjäxorna. Alla jag prövade tycktes ge mig ont någonstans eller så domnade mina fötter av efter 15 minuter. Till slut köper jag pjäxorna som gör minst ont efter att expediten har förklarat deras återlämningspolicy - fritt fram att pröva pjäxorna några dagar eller tom en vecka. Alla pengarna tillbaka så länge de ser okej ut - annars ett litet avdrag. Så jag tänker att jag åtminstone kan ge dem en chans och morgonen efter åker vi till Sunshine. Systemet var ganska intressant men snön dålig och pjäxorna ännu värre. Jag kunde inte ens åka ett helt åk innan de gjorde ont. Det var bara att ha de uppknäppta så mycket som möjligt och försöka stå ut till dagens slut. Samma kväll lämnade jag tillbaka dem och fick alla pengarna tillbaka. Senare åkte vi tillbaka Blairmore och de senaste dagarna med riktigt bra snö har jag åkt med ena pjäxan lös och den andra knäppt. Självklart ganska riskabelt men det har fungerat förvånansvärt bra.
Vi jobbade hela påsken men på lördagen åt vi svenskar en riktigt fin påskmiddag komplett med äggmålning och sillen från Ikea - nästan som hemma. Hur var firandet i Runtuna mamma, pappa och Natalie? Kändes det ovant att inte ha det vanliga firandet för mig i kombination? Fick ni någon tårta med marsipankyckligar i alla fall?

Sebastian