Vi kan börja med att mina pjäxor är sönder. Mitt "retaining system" - dvs kabeln som stramar åt pjäxan ungefär där smalbenet går över i foten har gått av på ena pjäxan. Det hände för övrigt i ett ofrivilligt litet klipphopp med plattlandning. I "staden" vi bor i finns inga alpinaffärer och de i närheten (ca en timmes bilåkning) ville ha drygt 5000 för pjäxorna jag hade spanat in - ett par garmont endorphine. Jag visste att de fanns i calgary (2,5 h) för ungefär 3500 så jag och Spencer som jag bor och jobbar med bestämde oss för att åka dit. Efter en hel del fixande hade vi ledigt samma två dagar, skjuts dit och bil och bostad när vi väl kom till Calgary. Allt fint, vi skulle tom kunna åka till en skidort nära Calgary som heter Sunshine village och få känna på ett annat berg som omväxling under en dag.
Vi skulle få skjuts till Calgary med några andra som jobbar på Castle Mtn som skulle köra en Chris - en australiensisk skidjournalist till flygplatsen. Han hade gjort ett reportage på vårat berg och verkade för övrigt imponerad trots bara två vettiga liftar. Vi skulle åka i en av de minibussarna som vi normalt åker till och från berget i. Så vår resa började kvällen innan med att köra till en stad i närheten och möta upp de andra.
På kvällen pratade jag en del med Chris och här kommer anledningen till första delen av rubriken - det han berättade gjorde oss jävligt sugna på Japan nästa säsong. Hans favoritort heter Nozawa Onsen. Den har drygt 1000 fallhöjdsmeter och ungefär 25 liftar. Terrängen och snön ska vara riktigt bra och puderhetsen bara en bråkdel av den här. Dvs, man kan åka ospårat även några dagar efter snöfall. Onsen står för övrigt för de 13 allmänna varma källorna som finns i byn och som alla är gratis att använda. Byn ska vara väldigt typisk japansk till skillnad från hur skidorter brukar vara. När vi gjorde mer efterforskningar upptäckte vi att ett säsongspass för 6 dagar/vecka kostar 1500 kr och ett fullt kostar ca 3000. Mat och boende ska inte vara speciellt dyrt och med flygresor för ungefär 8000 känns det som att det är där vi hamnar nästa säsong om inget väldigt oförutsett inträffar.
Tillbaka till resan. Jag sov i ett alldeles för kallt rum men i en skön säng och morgonen efter åkte vi till Calgary i en knökfull minibus. Väl där spenderade jag och Spencer ungefär 3 timmar i affären där jag skulle köpa pjäxorna. Alla jag prövade tycktes ge mig ont någonstans eller så domnade mina fötter av efter 15 minuter. Till slut köper jag pjäxorna som gör minst ont efter att expediten har förklarat deras återlämningspolicy - fritt fram att pröva pjäxorna några dagar eller tom en vecka. Alla pengarna tillbaka så länge de ser okej ut - annars ett litet avdrag. Så jag tänker att jag åtminstone kan ge dem en chans och morgonen efter åker vi till Sunshine. Systemet var ganska intressant men snön dålig och pjäxorna ännu värre. Jag kunde inte ens åka ett helt åk innan de gjorde ont. Det var bara att ha de uppknäppta så mycket som möjligt och försöka stå ut till dagens slut. Samma kväll lämnade jag tillbaka dem och fick alla pengarna tillbaka. Senare åkte vi tillbaka Blairmore och de senaste dagarna med riktigt bra snö har jag åkt med ena pjäxan lös och den andra knäppt. Självklart ganska riskabelt men det har fungerat förvånansvärt bra.
Vi jobbade hela påsken men på lördagen åt vi svenskar en riktigt fin påskmiddag komplett med äggmålning och sillen från Ikea - nästan som hemma. Hur var firandet i Runtuna mamma, pappa och Natalie? Kändes det ovant att inte ha det vanliga firandet för mig i kombination? Fick ni någon tårta med marsipankyckligar i alla fall?
Sebastian
torsdag 27 mars 2008
torsdag 20 mars 2008
Vår. Och djur
Det verkar som om våren har kommit hit. Inte bra. Fast det kom lite snö för några dagar sen. För några dagar sen tog jag också av mig mitt stöd för knäet permanent. För två dagar sen ramlade jag när jag skulle in i bussen på morgonen...så nu är det på igen. Men jag är nästan van nu, det var en besvikelse första timmen efter att det var på igen men vad kan man göra?
S var i Calgary och Sun Shine i tisdags och onsdags. I Calgary finns det ett IKEA. S kom hem med Ballerina- och Singoallakakor, Marabouchoklad samt sill. Så det blir en påsk i alla fall. Erik, den tredje svensken här och vi ska äta påskmiddag...jag Undrar hur det kommer gå eftersom alla jobbar på Påskafton...Jag saknar påskris lite också, vi brukar ha ett stort på golvet och det är alltid så härligt när det slår ut små blad på det. Fast om jag inte mins fel så har någon av mina föräldrar alltid fått en tidig hösnuva av det.
För några dagar sedan rapporterades det på i våran liftradio att all personal som bodde på berget skulle se upp eftersom det någon eller några hade sett en "cougar" vandra runt personalboendet. Jag visste inte riktigt vad det var och i hopp om en tvättbjörn men med insikten att det måste vara något farligt såg jag bara en enorm tvättbjörn med jätteklor och vassa tänder framför mig. Tillslut var jag tvungen att fråga någon för jag vet att det inte finns jättetvättbjörnar. Det visade sig att det var en puma! En enorm gul puma...då gick jag in. Visst skulle det vara kul att se men det skulle nog vara det sista. Det var dock några som gick direkt bort till boendet eftersom de hade sina husdjur utomhus. Inga husdjur kom till skada den dagen.
Alla husdjur på berget är riktigt härliga att ha att göra med. Det är alltid någon hund som har gjort sig fri och springer runt och vill bli klappad...Favoriterna är nog lavinhundarna som åker lift. Om man har tur kan man få en Golden i knäet när man jobbar på toppen av Huckleberryliften. Sen finns "Caca Ve" också. Det är Stephans hund, båda kommer från Quebec. Jag har ingen aning om vad hundens namn betyder (och det stavas antagligen inte så heller). Caca Ve är väldigt liten och brukar tillbringa dagen på sin husses axlar vart han än går. Har man tur kan hon hoppas över till ens axlar...det krävs oftast att man äter något för att det ska ske.
På tal om djur så har jag också fått höra att det ska finnas vilda kalkoner här...Stora som "tre ihopbuntade katter" springer de omkring i flock om femtio och är dessutom jättefula. Det låter helt surrealistiskt.
Det var allt för nu!
Agnes
P.S. Sandra! kolla din why_londonmail. D.S.
S var i Calgary och Sun Shine i tisdags och onsdags. I Calgary finns det ett IKEA. S kom hem med Ballerina- och Singoallakakor, Marabouchoklad samt sill. Så det blir en påsk i alla fall. Erik, den tredje svensken här och vi ska äta påskmiddag...jag Undrar hur det kommer gå eftersom alla jobbar på Påskafton...Jag saknar påskris lite också, vi brukar ha ett stort på golvet och det är alltid så härligt när det slår ut små blad på det. Fast om jag inte mins fel så har någon av mina föräldrar alltid fått en tidig hösnuva av det.
För några dagar sedan rapporterades det på i våran liftradio att all personal som bodde på berget skulle se upp eftersom det någon eller några hade sett en "cougar" vandra runt personalboendet. Jag visste inte riktigt vad det var och i hopp om en tvättbjörn men med insikten att det måste vara något farligt såg jag bara en enorm tvättbjörn med jätteklor och vassa tänder framför mig. Tillslut var jag tvungen att fråga någon för jag vet att det inte finns jättetvättbjörnar. Det visade sig att det var en puma! En enorm gul puma...då gick jag in. Visst skulle det vara kul att se men det skulle nog vara det sista. Det var dock några som gick direkt bort till boendet eftersom de hade sina husdjur utomhus. Inga husdjur kom till skada den dagen.
Alla husdjur på berget är riktigt härliga att ha att göra med. Det är alltid någon hund som har gjort sig fri och springer runt och vill bli klappad...Favoriterna är nog lavinhundarna som åker lift. Om man har tur kan man få en Golden i knäet när man jobbar på toppen av Huckleberryliften. Sen finns "Caca Ve" också. Det är Stephans hund, båda kommer från Quebec. Jag har ingen aning om vad hundens namn betyder (och det stavas antagligen inte så heller). Caca Ve är väldigt liten och brukar tillbringa dagen på sin husses axlar vart han än går. Har man tur kan hon hoppas över till ens axlar...det krävs oftast att man äter något för att det ska ske.
På tal om djur så har jag också fått höra att det ska finnas vilda kalkoner här...Stora som "tre ihopbuntade katter" springer de omkring i flock om femtio och är dessutom jättefula. Det låter helt surrealistiskt.
Det var allt för nu!
Agnes
P.S. Sandra! kolla din why_londonmail. D.S.
torsdag 6 mars 2008
Nya erfarenheter (eller kapitalistbyråkrati)
För några dagar sedan började snön komma igen. I tisdags, efter ett dygns snöande skulle S och jag få de alldeles första spåren på hela berget. Jag skulle också uppleva riktigt puder för första gången.
På toppen hade South Run, som den heter, pistats precis innan snön föll och med allt nytt puder såg det väldigt jämt och lättåkt ut, vilket det visade sig att det inte var.Jag åker på...någonting och när jag faller dras min skida runt utan att lösas ut och vrider runt mitt knä som inte alls var beredd på det (i efterhand tänker jag på historien om Pekka som var ute och cyklade när vägen svängde men inte han).
När jag till slut stannar gör det himla ont i knät så tillslut får S åka efter Pro Patrol som efter ett tag kom och hämtade ned mig i en släde. Jag packades in i sovsäck, filt och pressenning och sedan bar det av (på vägen ned tänkte jag på Johannes och hur ont han måste haft när han ramlade och bröt allt möjligt). Väl nere får jag svara på massa frågor, bl a på hur bra jag är på att åka skidor (ni kan tänka er hur bra jag kände mig). Jag får också en påse snö på knät samt ett enormt stöd som spjälade upp hela benet. Väldigt skönt. Efter ett tag kommer vår chef in och undrar vad som egentligen har hänt, vi det här laget hade hon fått höra historier om att mitt knä var ur led och att vristen var bruten och att jag hade ramat på ett helt annat ställe...nyheter färdas snabbt på berget.
Igår skjutsade Trevor S och mig till sjukhuset eftersom min först tilltänkta chaufför försvann till T- baren i tisdags. Väl inne på akuten säger receptionisten att jag borde besöka deras drop in mottagning nere i stan på torsdagen eftersom det bara skulle kosta 30 dollar istället för 380 dollar i sjukhusavgift och läkaravgiften på 100. Det lät väldigt bra. För bra. Idag när vi kommer in dit tar doktorerna inte emot fler nya patienter eftersom de redan har för många skrivna hos sig. Tillbaka till akuten.
Inne på akuten är det inte helt oväntat massor av frågor att svara på och tillslut få jag träffa en sköterska som mäter blodtryck, feber och syremättnad på mig. Hon förklarar också att doktorn kommer om några minuter han är på drop in mottagningen just nu (!) Alltså, man kan inte boka tid hos en läkare men det går jättebra om man betalar 380 dollar på akutmottagningen och får träffa precis samma läkare. Dessutom tar läkaren 100 dollar för själva undersökningen. Hur kan man ha kommit fram till att det är ett bra system?
I vilket fall var läkaren, när han väl kom, väldigt trevlig och bra. Han kunde konstatera att inget var brutet, avdraget eller sprucket. Precis vad jag ville höra. För säkerheten skull röntgades jag också, något jag aldrig har gjort innan. Jag fick också åka rullstol överallt, första gången det med. Att räcka över väldigt många 20- dollar sedlar till en läkare i ett mottagningsrum var också nytt och kändes ganska konstigt, som om jag mutade honom eller något. I Kanada kan man inte få ut större sedlar än 20 dollar i bankomaterna.
Som det ser ur nu ska jag äta smärtstillande dygnet runt för att påskynda läkningen, jag som precis hade slutat med det för tungan...Förhoppningsvis ska jag kunna gå utan stödet om ca tio dagar. Det typiska med allt det här är att jag precis skulle gå ned på deltid för att kunna åka mer skidor. Jag håller dock skenet uppe så gott det går och S pysslar om mig ordentligt. Nu ska jag bara lista ut hur man får pengar tillbaka av försäkringsbolaget.
Agnes
På toppen hade South Run, som den heter, pistats precis innan snön föll och med allt nytt puder såg det väldigt jämt och lättåkt ut, vilket det visade sig att det inte var.Jag åker på...någonting och när jag faller dras min skida runt utan att lösas ut och vrider runt mitt knä som inte alls var beredd på det (i efterhand tänker jag på historien om Pekka som var ute och cyklade när vägen svängde men inte han).
När jag till slut stannar gör det himla ont i knät så tillslut får S åka efter Pro Patrol som efter ett tag kom och hämtade ned mig i en släde. Jag packades in i sovsäck, filt och pressenning och sedan bar det av (på vägen ned tänkte jag på Johannes och hur ont han måste haft när han ramlade och bröt allt möjligt). Väl nere får jag svara på massa frågor, bl a på hur bra jag är på att åka skidor (ni kan tänka er hur bra jag kände mig). Jag får också en påse snö på knät samt ett enormt stöd som spjälade upp hela benet. Väldigt skönt. Efter ett tag kommer vår chef in och undrar vad som egentligen har hänt, vi det här laget hade hon fått höra historier om att mitt knä var ur led och att vristen var bruten och att jag hade ramat på ett helt annat ställe...nyheter färdas snabbt på berget.
Igår skjutsade Trevor S och mig till sjukhuset eftersom min först tilltänkta chaufför försvann till T- baren i tisdags. Väl inne på akuten säger receptionisten att jag borde besöka deras drop in mottagning nere i stan på torsdagen eftersom det bara skulle kosta 30 dollar istället för 380 dollar i sjukhusavgift och läkaravgiften på 100. Det lät väldigt bra. För bra. Idag när vi kommer in dit tar doktorerna inte emot fler nya patienter eftersom de redan har för många skrivna hos sig. Tillbaka till akuten.
Inne på akuten är det inte helt oväntat massor av frågor att svara på och tillslut få jag träffa en sköterska som mäter blodtryck, feber och syremättnad på mig. Hon förklarar också att doktorn kommer om några minuter han är på drop in mottagningen just nu (!) Alltså, man kan inte boka tid hos en läkare men det går jättebra om man betalar 380 dollar på akutmottagningen och får träffa precis samma läkare. Dessutom tar läkaren 100 dollar för själva undersökningen. Hur kan man ha kommit fram till att det är ett bra system?
I vilket fall var läkaren, när han väl kom, väldigt trevlig och bra. Han kunde konstatera att inget var brutet, avdraget eller sprucket. Precis vad jag ville höra. För säkerheten skull röntgades jag också, något jag aldrig har gjort innan. Jag fick också åka rullstol överallt, första gången det med. Att räcka över väldigt många 20- dollar sedlar till en läkare i ett mottagningsrum var också nytt och kändes ganska konstigt, som om jag mutade honom eller något. I Kanada kan man inte få ut större sedlar än 20 dollar i bankomaterna.
Som det ser ur nu ska jag äta smärtstillande dygnet runt för att påskynda läkningen, jag som precis hade slutat med det för tungan...Förhoppningsvis ska jag kunna gå utan stödet om ca tio dagar. Det typiska med allt det här är att jag precis skulle gå ned på deltid för att kunna åka mer skidor. Jag håller dock skenet uppe så gott det går och S pysslar om mig ordentligt. Nu ska jag bara lista ut hur man får pengar tillbaka av försäkringsbolaget.
Agnes
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)