Solsken

Vår vistelse här började med ungefär en månad där det snöade mer eller mindre varje dag. Vi såg knappt solen men hade fantastisk åkning. Nu har det vänt och vi har haft strålande sol snart en vecka. Jag börjar få en google-bränna, offpisten är kass och pisterna är som smör framåt eftermiddagen.
Agnes åkte upp med den röda liften med mest riktigt svår åkning igår för första gången, även om hon valde en av de få blå på nervägen. Hon skaffade också äntligen en tungpiercing förra veckan efter att ha pratat om det i något år. Läkningen går bra och hon äter fast föda igen sedan några dagar.
Vi var och badade i veckan också. De har ett litet badhus i en närliggande stad med bara en bassäng och en varmvattenspool. Inte ens en bastu till min stora besvikelse. De hade dock kompenserat något genom att ha ett antal minikajaker som man kunde pröva på. Det fanns även en tränare som lärde ut en del manövrar i stil med att ta sig ur kajaken efter att den kapsejsat (användbart) och undvika kapsejsning genom att vända den till rätta igen (så långt kom jag inte).
Vi har också motsvarigheten till sportlov vilket innebär att hela veckan har varit nästan som en helg - ganska tröttsamt, man hade vant sig vid att bara behöva skicka upp en femtedel av stolarna med folk i under veckorna. Jag längtar efter att besöka lite andra skidorter i närheten, än så länge har jag inte hittat nån med bil, men med lite tur kan jag rapportera om någon annan del av Kanada i nästa inlägg.
Sebastian

Ja, S avslöjade min nyhet där. Jag har ett hål i tungan. Med en metallstång i. Om jag någonsin tar ut den så kommer jag aldrig göra om det igen, så mycket kan jag säga. Allt gick dock väldigt fort och killen som utförde ingreppet var väldigt trevlig och trygghetsingivande.

Hela proceduren går till så att man först sköljer tungan med lite munvatten, sen markeras in- och utgången för sticket. Efter det får man sticka ut tungan ordentligt så att den kan torkas av och gripas tag i med en tång. Det är det som gör ont. Sen andas man tre djupa andetag och under det tredje känner man något konstigt i tungan.

Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag faktiskt har gjort det nu. Det var nära på att det inte blev något tredje andetag för mig eftersom jag visste vad som skulle hända under det. Rent instinktivt ville jag håll andan. Men nu är det gjort och jag blev påmind var fjärde timme första veckan eftersom jag skulle äta värktabletter dygnet runt. Det hjälpte mot svullnad och uppenbarligen mot smärta (mina njurar och lever har arbetat på högvarv).

S har egentligen skrivit om allt som finns att skriva om men nu vet ni lite mer om proceduren för att ta hål i tungan. För tillfället kan jag äta nästan allt, morot har jag inte testat än...Piercingkillen sa att jag skulle komma förbi om jag ville det så att kan kunde skratta åt mig. Det kommer ta ett tag innan jag vågar det.
Agnes