Vardagar och vardagsfilosofi

Igår bytte vi rum. Det nya rummet är mindre, kallare och har sämre läge men duger väl eftersom hyran gick ned med en sådär 1000 kr/ person och månad. Just nu har vi haft två lediga dagar, tiden går egentligen ganska fort under arbetsdagarna.

Det finns två sidor; den där man inte tänker och den där man tänker. Den sida av jobbet då man inte tänker går ut på att skotta snö. De första dagarna tänker men ingenting. Mina armar är i trim...hela min kropp är faktiskt i ganska bra trim. När man står och hjälper folk på liften, alltså håller i liftstolen och säger "How are you" (lägg märke till att jag utelämnade frågetecken eftersom ingen egentligen bryr sig så mycket), så måste jag använda hela kroppen för att kunna greppa stolen som kommer flygandes. Man tänker inte så mycket då heller.

Den sida av jobbet då man tänker tror jag att jag föredrar. Den kontakt man har med gästerna då är att man sitter och ler i ett varmt bås i toppen av liften och njuter av utsikten. Sitter man i en lift i en relativt avancerad backe är det aldrig någon som behöver hjälp av och då får man sitta kvar där inne. Om liftoperatören i den avancerade backen inte är så avancerad själv så tar det väldigt lång tid för henne att ta sig ned för backen när dagen är över. Då kan man också undra hur schemaläggaren har tänkt sig att den inte så avancerade lille liftoperatören ska ta sig ned med ett par skor och ett block i handen. Som tur är finns det jättesnälla liftunderhållskillar med skotrar som kan ta hand om skor och block.

När man sitter i det där varma båset finns det tid för filosofi och dagdrömmeri. Man kan också fundera lite på om alla gäster vet vilka okunniga händer de svävar i. I en liten del av utbildningen fick vi lära oss hur viktigt det är att vi ser kunniga ut. Äh, nu är jag lite bitter...Jag är ganska kunnig. Förhållandevis. Jag dagdrömmer också om att se intressanta vilda djur, på vägen hem en dag trodde jag att jag såg en björn men det var bara en ensam ko i djup snö...det är mycket imma på rutorna på vägen hem.

Jag ska också nämna att vi inte orkar skriva så ofta som ni kanske har märkt...Vi skriver dock mycket när vi hinner.

Agnes