Det är mycket vardagsrelaterat nu, men jag antar att vi har hamnat i något av en vardag efter att nu ha jobbat här i två veckor. Så här ser i alla fall en typisk dag ut:
Klockan ringer vid 5:45 och vi är oftast uppe till 6. I början var vi duktiga och åt havregrynsgröt varje morgon, men på sistone har vi princip skippat den helt och äter något mellanmåls liknande vid första rasten istället, ibland. Vi har två minibussar som kör oss från Crowsnest Centre, där de flesta av oss bor, till berget.
'Centret' är på äkta småstadsmanér en blandning mellan personalboende, hostel, komvux, konferenscenter och dagis. Eller bara stans enda stora lokal varför vi t.ex. hade en begravning här i veckan. Minibussarna går ungefär 6:50 och vi är framme 7:40. Tanken är att vi ska vara framme 7:30 men så vitt jag vet har det aldrig hänt. När man kommer dit byter man om i personalrummet/fikarummet/omklädningsrummet för att vara redo för jobbet som börjar 7:45.
I början var vi mycket allt-i-allo så vi började oftast med att skotta snö och allmänt göra i ordning runt huvudbyggnaden som fungerar som cafeteria, värmestuga, kontor osv. Andra icke-liftjobb man kan göra är att guida bilar vid parkeringen och hjälpa till med källsortering.
Vi har levande biljettkontrollörer här också, vilket nästan kan klassas som exotiskt. Visst Yxbacken har inga automatiska spärrar, inte heller Kittelfjäll, men de är också de enda av de ganska många skidorter som jag har besökt som inte har det. Jag berättade för en kollega om Keycard systemet där man inte ens behöver ta fram sitt pass och han var ganska imponerad.
Som tur är har vi fått börja jobba mer som faktiska liftoperatörer nu vilket är snäppet bättre än de andra jobb vi haft här. Som liftoperatörer börjar man med att gå igenom en lista för att se så att allt är som det ska med liften - olika knappar, nödstopp m.m. Sedan är dagen uppdelad i tre pass som kan göra att man t.ex. börjar på basstationen med att hjälpa folk på, för att sedan efter första rasten åka upp till toppstationen och hjälpa folk av och sedan efter andra rasten avsluta nere på basstationen igen. Man är tre operatörer på varje lift och man har minst två timmars rast för att man ska kunna ta några åk mellan passen.
I slutet av dagen har man en annan lista för att liften ska stängas ner ordentligt. På helger stänger vi de flesta liftarna vid 4 - vardagar 30 min tidigare - och arbetsdagen är slut vid 16:30. Vi måste dock vänta på minibussarna till strax innan fem och är tillbaka på centret vid halv 6 om vi har tur. Då lagar vi mat och äter, kanske kollar på några seinfeld-avsnitt eller en film och är oftast i säng mellan 21 och 22.'
Sebastian
lördag 26 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
quelle vie.
rough days!
Hej Sebban och Agnes!
Roligt att läsa om hur ni har det. Men hur är skidåkningen, är det bra backar? Själva är vi hemma igen i det lika gråmulna Sverige efter åtta skiddagar i Camonix. Det var helt underbart. Ingen ville åka hem. Vi fick fyra soldagar, de övriga dagarna snöadedet en del. Så fick åka i både sol och nysnö. Det mest dramatiska som hände var att jag fick åka på baken nerför en alptopp i stället för på skidorna. Jag fick för mig att jag skulle prova en svart backe.Den var o-pistad men såg så lätt ut från liften. Det var den inte. Jag ramlade rätt snabbt och ena skidan gled iväg några hundra meter. Så det var bara att ta av sig andra skidan, sätta sig på baken och åka ner...
Min syster Gunilla hälsade förresten på igår. Hon berättade att Jonas råkat ut för en mindre lavin. Som tur var åkte den vid sidan av dem. Men se upp för laviner.Nu verkar skrivutrymmet ta slut. Vi hörs.
Kramar Marita
Skicka en kommentar